När verkligheten kryper sig in på.
Jag mår rätt dåligt psykiskt just nu.
Om mindre än tre veckor flyttar jag hem till Sverige igen, men utan ett jobb att gå till.
Jag vaknar med ångest över att inte veta när jag kommer ha ett nytt jobb. Min största rädsla är att behöva ta av de pengarna jag slitit för här, som jag ska köpa en ny bil för. Jag vill det så gärna och jag vill inte att den planen ska gå i kras.
Jag längtar verkligen hem nu till vänner och familj, och till min lägenhet som kommer bli så fin efter renoveringen.
Jag försöker att tänka positivt men en inkomst är alltid en inkomst. Jag måste kunna betala mina räkningar.
Jag gjorde den här resan eftersom jag kände att jag kommit till en punkt i livet då det var dags för en förändring. Norge är det bästa jag gjort, och det kommer vara ett minne för livet men just nu är det väldigt tufft.
Jag vet att allt löser sig men gillar inte den här ovissheten.
Jag är van att ha saker planerade framför mig så jag alltid vet vad som sker och kan kontrollera det, det kan jag inte göra överhuvudtaget just nu och är man en planeringsmänniska som jag är blir det svårt att hålla humöret uppe.
Kommentarer
Trackback
