Det är inte lätt när det är svårt

Hur kommer det sig att man kan börja storgråta, såhär på stört?
Det bara kom flygandes, från ingenstans.

Jag har en nära vän till mig som just nu går igenom en väldigt jobbig period i sitt liv, i en svacka som är djupare än djupast, vi har pratat en del om det och av det jag har fått höra, är det så läskigt likt det jag själv gått igenom, för en tid sedan, det tog mig nästan ett halvår att återhämta mig, tror inte riktigt att det är över än helt heller.
Jag känner att jag hela tiden måste bli bekräftad på ett eller annat vis, varför gör vi så? Är det för att vi är osäkra, eller vad handlar det om? Innerst inne vet jag ju att jag inte behöver bli det, för att bli älskad och accpeterad, för det är jag redan av dem som jag verkligen bryr mig allra mest om.

Vill bara tacka alla mina underbara vänner som alltid funnits/finns där för min del, hade ni inte gjort det hade jag nog inte återhämtat mig så bra som jag faktiskt har gjort. Jag älskar er, jag släpper er aldrig.

Skönt att kunna få skriva av sig lite här, kände att jag behövde det.



Kram på er, och godnatt.

Kommentarer
Postat av: Ida

<3

2008-11-02 @ 19:40:03
URL: http://sucre.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0